Sweden vs Portugal

War at home!

Kondis

7,5 minuter i trampmaskinen…helt slut.

Jag skulle nog inte bidra mycket till Nikes tävling Men vs Women

men jag har bestämt mig för att komma igång i vilket fall.

Kanske nästa år kan jag springa en mil hur lätt som helst.

Nu en Promenad!

det blev ingen promenad. Jag är latare än jag trodde.

Jag är på gång. Måste bara skaffa bra rutiner!

Hundveckan

Jag har som princip

att bemöta alla med samma leende och raka blik. Oavsett usrprungen, sociala skikten eller förflutna.

Både privat och i mitt yrkesliv.

Idag fick jag en kram av en kund.

Bara för det trevliga bemötandet.

Det märktes att den kunden inte var van att bemötas med värdighet.

Jag kände mig som världens mest uppskattade människa.

Våffeldagen är ingen högtid

När man kör med GI.

Nope.

Min far och jag

har inte pratat på ett och ett halvt år…

Jag tror inte att någon av oss vet riktigt varför.

Pappa fyllde år idag. 55 år.

Jag kunde inte tag mig till att ringa.

Inte idag heller.

Utskällning på gång

I slutet på oktober ringer jag för att be om en läkartid.

Inget annat än ont i själen.som vanligt de senaste 33 år av mitt liv.

Ingen brådska alltså. Jag sätts i kö.

Hum…det kan vänta…vad är ett par veckor till. På 33 år? Inget.

Ringer i slutet på november.

Ska få tid i december.

Ringer i december.

Inga tider finns att få.

Vad är några veckor till på 33 år? Inget.

Får tid i slutet på januari.

Mötts av en holländsk läkare som förstår 60%  och ber mig upprepa och omformulera 80% av det jag säger.

Hon bemöter min ont i själen med skepticism och avfärdar det hela med det magiska bokstavskombination: STRESS.

Hum …jag hade en annan bokstavskombination som oroade mig: ADD? ADHD? Skulle jag kunna träffa någon som förstår sig på sånt?

(Jag vill utforska all möjliga diagnoser men ett tio minuters samtal är ingen vidare medicinsk grund. Inte efter 3 månaders väntan!)

Hon ber mig ta blodprover men förstår att jag fortfarande väntar på något.

Vad är det du vill?

eeh? en remiss? kanske?

Aja….okej då.

Snart April….inte ett ord. Inte nån remiss. Bara resultatet på mina blodprover. Allt är som  det ska.

Men vad är 6 månader på 33 år?

Det är i alla fall tid nog för mig att få ihop en riktig utskällning om den nonchalans jag bemötes med.

Det är andra gången denna process upprepar sig.

Två gånger för mycket alltså.

I rättvisans namn:

Vem är tyskungen?

Klaus vill gärna att man ska läsa hans sista inlägg innan man drar förhastade slutsatser….som att han skulle vara en nätmobbare till exempel.

Det ändrar inte min uppfattning, även om jag förstår hans resonemang.

Ordet mobbing har nog aldrig poppat upp i mitt huvudet.

Jag är mycket live and let live.

Därför jag jag mest upprörd över några av hans inlägg eller recencioner.

Men min “principtröskel” kan vara hög. Jag är medveten om det.

Vi har många “principdiskutioner”  om tolerans och acceptance här hemma också. Lite för många kan Peter tycka ibland.

Klaus, jag vet inte vad du vill att dina ibland hårda ord fyllda med elak ironi ska kallas.

Satir? Det trodde jag man sparade till makthavare och inte till tonårstjejer i behov av bekräftelse.

Barnen vill skaffa hund!

huummm….

Jag önskar att

det fanns mindre Bastu mentalitet.

I Hällefors alltså.

Verkligen.

…och att kompetens blev viktigare än parti…

…att det fanns mer kompetens i huvudtaget…

…för som det är nu:

OJOJOJ!

Jag är ganska snabbtänkt

men folks idioti tar mig alltid by surprise. Då jobbar min hjärna för fullt med att försöka intalla sig att den jag pratar med verkligen är SÅ blåst. Att det inte är en ilusion, att jag hörde rätt.

Jo…hon sa så…

Jo …han påstod det…

Jag kan helt enkelt inte tro att en människa är så dum som den låter. Det känns overkligt. Nej orden som strömmar ur munnen på den kan inte vara verkliga. Jag måste fattat fel.

Det mina vänner försämrar mina gråa cellers prestation nämnvärt och därigenom mitt svar på tal.

Att tala med en idiot är en väldig ojämn kamp…för de befinner sig i en annan slags verklighet….i en annan dimension…och att prata med dem är som att jaga en spöke.

De finns här…men ändå inte.

Dagsläget

Små irriterad över små saker som delar min koncentration i små små bitar.

Apropå Tyskungens svek

Hans läsare känner sig mer provocerade och upprörda över att han i efterhand vill förklara sin blogg som en beräknade affärsidé…

än över att han faktiskt var elak.

Man får vara elak …bara man formulerar sig snyggt. Tydligen.

Mymlan kallar det  satir (läs kommentaren)

Jag förstår satir, och ironi…( även om den svenska ironin är något subtilare än det portugisiska och jag inte alltid hänger med)

Men oschysta påhopp på unga killar och tjejer som bloggar som tidsfördrift…det förstår inte jag.

Jag kanske är trög, eller idealist…eller för dum för att förstå hans genialitet….för jag blev väldig besviken när bloggare som jag anser är bra och snälla människor faktiskt länkade till Tyskungen och öste beröm över hans elaka recensioner.

DET tog faktiskt en del från mitt förtroendekapital.

När det gäller Tyskungen….äsh…jag länkar inte ens dit…ni får kolla och leta själva.

Han har nog fått rekalm så det räcker.

Anser jag.

Coolt

Idag har jag försökt att vara en cool mamma…

det gick åt helvetet redan vid frukosten…sen kom vi in på rätt spår igen…

Nu ska coola mamman ta sina coola ungar och åka och bada på coola Loka.

Hur coola vi kommer att vara där på platsen vet jag inte.

Såna där familjeutflykter med ensam ansvar över barnen ger mig ont i magen.

Inte så coolt.

Jag vill…

…lämna kortkommando lägget…

NU.

Complain!

Why is there so few  of you commenting on 365bilder.se?

WHY?!

Beroende framkallande

Jag tror att jag blivit en workaholic.

Jag börjar på jobbet i regel en timme tidigare än jag behöver, jag äter oftaste lunch medans jag jobbar, dricker kaffe medans jag jobbar…

Jag har kommit på att jag tar inga pauser på en 9 timmars arbetspass. …och skulle jag bestämma skulle jag jobba 12- 13 timmars dagar.

Jag tänker på jobbet, drömmer om jobbet,(bloggar om jobbet)…

Sån är jag när jag går in för nånting. Som ett tåg utan broms.

Jag kan redan nu se att det blir ohållbart när man ha barn som gärna vill ha en mamma och inte bara en fotograf hemma.

Så nu har jag stängt på lördagar och ändrade öppetiderna från 10-18 till 9-17.

Jag tror att det blir bättre.

Jag behöver energi till min familj, tid till min hälsa.Jag hinner aldrig motionera.

Sen vet jag att om man ska hålla sig på en kreativ bana, så måste fritiden hålla höga kvalité också.

Jag vill gärna hitta en bra balans .

Helst  utan att förlora kvalité varken på jobbet eller hemma.

Jag tror att det går.

Jag bloggar igen

Ja, det blev ett långt uppehåll. Jag skulle kunna dra en lång lista över de saker som kommit emellan mig och min blogg, men jag sparar er några rader av dåliga ursäkter.

Saken är att både min blogg och mitt har förändrats.

Jag behövde en paus för att veta vart den håller på att ta vägen.

Jag började blogga för att jag behövde kommunicera och komma över min ensamhet.

Kommunikation är fortfarande en passion.

Av ensamheten finns dock inget kvar.

Jag har tagit mig ur mitt skal och knuttit vackra vänskapsband med vackra människor.

Så nej, min blogg handlar inte om det längre…vad handlar den om då?

Det får vi nog upptäcka tillsammans. det kommer fortfarande att handla om det jag tycker och tänker…kanske en del om vad jag känner. Jag kommer att vara lika personlig, men jag vet inte om jag kommer att fortsätta vara lika privat.

Även om jag känner att jag haft tydliga gränser om vad och vem jag lägger ut här, så känner jag att det måste ändå justeras lite.

Sen vill jag inte fortsätta skriva bara på engelska längre. Några av mina vänner kommer att bli riktigt ledsna men jag tänker på svenska och vill därför blogga på svenska.Också.

Med detta sagt, välkomna tillbacka in till min röriga vardag…

jo…för den delen har trots allt inte förändrats…inte jag heller…