I mitt kropp finns ett dammigt hörn.partiklar av mig själv som lagt sig stilla.
Ilska, sorg, hat, frustration, hjälplöshet,hopplöshet,hämndlust…de ligger stilla.
Jag kan inte leva med dem.jag kan inte göra mig av med dem.
De ligger stilla.jag har stillat dem.jag rör dem aldrig.
Tills någon kommer och rör till i hörnan.
Alla de där små delar av mig fyller min kropp igen.
Kan inte hantera dem.vet inte vad jag ska gör av dem.vet inte vad jag ska göra med dem.
De stormar i mig,förvirrar mig, hämnar mig.
Jag ger upp. väntar tills de lagt sig igen.
De kommer att lägga sig igen.
Jag kan det här.det är bara att härda ut.jag kan det här.
Nu är det lugnt.
De har lagt sig. de är stilla.
Jag är mig själv igen.jag glömmer.jag går vidare.
Tills någon kommer och rör till i hörnan.igen.





Man får inte skaka på bubblan…
[...] times get though… 6 06 2008 …I duck and don’t move. Don’t speak. Don’t breath. Don’t blog. Don’t do [...]